Duvel tripel hop

Jag och Anders And Ale träffades på Bishop’s Arms igår för att snacka lite skit och dricka någon öl. Var en riktig spontanträff och det var väldigt trevlig och väldig ölnördigt, precis som sig bör. Vi satt och diskuterade rätt länge om vilken öl som kunde vara lämplig att pröva och efter ett tag föll valet på Duvel Tripel Hop. Kändes som om det var en lämpligt stor öl att dela och Anders hade missat att köpa någon flaska när den kom till Sverige förra året.

600 flaskor Duvel Triple Hop importerades till Sverige i början av förra året och av dessa såldes 300 av systembolaget. Priset då var 182:- och Bishop’s tog 590:-. Rätt mycket pengar men å andra sidan måste man ju unna sig ibland. Misstänker att det inte finns så vansinnigt många flaskor kvar i Sverige för den delen så det kändes lite extra speciellt.

Triple Hop är på 9,5 % istället för 8,5 % som den vanliga Duveln. Tre sorters humle ingår i Triple Hop och utöver Saaz och Styrian Goldings, som man hittar i den vanliga Duvel ölen, så har man tillsatt Amarillo.

När väl ölen blivit kyld ett tag, vi fick be om det i förväg eftersom Bishop´s Arms i Malmö inte har vett att förvara alla sina öl i kylar, så fick vi var sitt Duvelglas och letade oss tillbaka till vårt bord och hällde upp ölen.

Ölet skummade ordentligt, precis som man förväntar sig av en Duvel, och den ljusgula grummliga vätskan påminde i den dämpade belysningen om den vanliga Duveln. I doften kunde man tydligt känna gröna äpplen och det kombinerat med den patenterade belgiska funkigheten gjorde att jag fick associerade av jästa äpplen och i förlängningen cider. Den syrliga tonen gav ölet en fantastisk frisk och fräsch doft och jag minns inte att Tripel Hopen var så här fruktig när jag drack den förra året.

I smaken tyckte jag att äpplen, de jästa tonerna och sötman var det mest framträdande. Ölet är relativt torrt och det finns en hel del humlebeska kvar trots att ölet har närmare ett år på nacken. Jag tycker Tripel Hopen är mer balanserad, vinös och söt än den vanliga Duveln och skulle jag välja någon så föredrar jag nog den exklusivare storebrodern. Men å andra sidan så tycker jag det är tal om två rätt så olika öl så en jämförelse är inte helt rättvis. Kändes även som att Tripel Hopen hade utvecklats positivt och ölet kändes ännu mer fräscht och komplext än vad jag minns det.

Efter Tripel Hopen diskuterade vi om vi skulle ta ett glas Bigfoot, vi upptäckte att den fanns på tapp, men vi beslutade oss att det var klokast att avrunda. Tur var det för annars hade man nog riskerat ett allvarligt fall av blykeps dagen efter;-)

/Markus